Det är precis så man gör här i Regina. Är det game day så är det. För att förklara lite närmre. I fredags var det nämligen dags. Första hemmamatchen för säsongen och inte vilken som helst, match mellan Calgary Stampeders och Regina Roughriders. Jag och Simon uppfyllde vår del av det patriotiska avtalet genom att äta hamburgare och dricka rusdryck i vår källare. När denna svenska nektar var slut så tog vi oss in mot staden för att få uppleva andra halvan av matchen på en av de lokala pubarna. Denna krokiga resa (inte en anspelning på att drickat stigit mig åt huvudet) ledde oss först in på en pub vid namn the local brewery. Perfekt tänkte vi; inte nog med att puben i själva verket hade ett självtitulerat namn som överrensstämda med alla våra önskemål utan den riktigt andades också Amerikansk vägkrog med sin strategiska placering efter den tyngst traffikerade gatan med en stor betongparkering framför. Sagt och gjort, vi gjorde entré och efter 10 snabba sekunder och 16 arga ögon som undrade varför två förvuxna mjölkpojkar hade förvillat sig in på deras hak så gjorde vi sorti. Fy skam den som ger sig.
Vi färdades med stora steg in mot den inte fullt så stora staden, vetandes att den tredje kvarten förmodligen gått över i den fjärde. Vid första möjliga lokation som kunde tänkas innehålla en tv äntrade vi och blev trevligt överraskade av en distinkt lukt av avlopp (faktum är att hela huset luktade i mer eller mindre utsräckning av denna bedårande odör förutom toaletten som luktade rosor, en smula ironiskt). Vi fick i alla fall avnjuta en kalorifri öl och se när vårt stolta hemmalag tog ett grepp om ligaledningen.
Så, då jag inte har upplevt så mycket av spektakulära mått så blir det istället lite kuriosa. Historien ovan är fylld med små detaljer som kanske eller kanske inte kan locka fram intresse.
1. I titeln nämns klackar, tak, melon och huvud. Klackarna och taket finer ingen anknytning till verkligheten utan ämnar enbart beskriva en sinnesstämmning. Melonen på huvudet dock, det är en annan historia. Då det lokala laget är grönt och vitt har den lokala befolkningen (som min mor mycket tydligt instruerat mig att jag inte får kalla för pöbel även om det görs med glimten i ögat så vi kanske kan kalla dem för mobb istället?) kommit på att vattenmelloner är utmärkta huvudbonader om man äter upp innehållet och som grädden på moset även indikerar att man inte är i från en fiendestam!
2. Den pub som tillslut erbjöd oss öl, tak över huvudet, tv och en lukt av avlopp går under namnet crave vine bar. Det andades propert och helt ärligt så vara det lukten till trots det första stället i Regina som jag besök som ens kan jämföras med Europeisk standard på service och stil. Vad vi inte visste vid tillfället var dock att vi just stigit in i Reginas mest hemsökta hus (oklart vem som rangordnar detta, men bor man i en stad där "the local phsycic" med specialoteter som "fortune telling" kör en Hummer så kan jag mycket väl tänka mig att det även finns en jury som är dedikerad att ranka hemsökta hus). Tydligen hade detta en gång i tiden varit herresätet för Assiniboia private gentlemen's club och en kväll då "gentlemännen" fått lite för mycket i sig så slutade en av kaffeflickorna med sitt huvud istället för en kopp på sitt fat. Hon sägs numera hemsöka denna plats. Tecken på att huset är hemsökt sägs vara:
Slocknande lampor, porslin som skrammlar och blodliknande substans som droppar från lamporna. Kvällen då vi besökte kanske spöket hade fått i sig några katrinplommon för mycket.
3. Jag har som alla mina läsare vet fyllt år. Det var en vanlig sketen tisdag och förutom pannkakorna som Simon serverade mig till frukost, den lilla hymn som jag spelade till mig själv på gitarr och kakan som jag bakat till mig själv så var det inte mycket som skrek födelsedag. 3 dagar sent anländandes i en skokartong kom dock räddningen. Som en reklam hämtad direkt från systembolaget så fick jag min enda present! Ni kan vara lugna där hemma hela familjen Johansson-Adrian. Jag har inte glömt er och jag tackar så hemskt mycket för gåvorna, vad jag menar är helt enkelt att detta var den enda fysiska present som kom inslagen i ett paket. Och det var inte vilket paket som helst. Som i en Text av Hans Alfredsson anlände mitt paket i en skokartong, stämplad med så mänga frimärken att man knappt såg all vacker cellofan under och kluckandes som om den tagit in hela atlanten. Hur som helst, systembolaget hade varit stolta när de såg min flaska Bäska droppar med tillhörande kazoo. Tack så mycket kära vänner, den smakade och det känns tryggt att inte ens en flykt till andra sidan jorden är tillräkligt långt för eran hämndlystnad!

Med en bitterljuv smak i munnen så får jag önska alla läsare en god morgon och jag hoppas få uppleva lite mer spektakulära saker så skrivandet inte enbart hålls uppe för skrivandets skull.
God morgon för er betyder god natt för mig!