Jag ska åka 400 mil!
När småstadfolk väl släpps ut från sina hålor så försöker de göra det mesta av sin tid. Själv så gjorde jag tillsammans med Julia likt alla andra professionella roadtrippare, vi körde våra planer genom Google maps och tog fram vår plan. Tio dagar, 12 städer och 400 mil. Äsch, jag har kört upp till Börtnan flera gånger! De e ba å åk
Sagt och gjort, likt Tysklands landslag var vi en (ganska) väloljad och effektiv maskin. När vi utgick från San Francisco på Fredagen den 23 Augusti var vi fyra stycken glada resenärer.
Sagt och gjort, likt Tysklands landslag var vi en (ganska) väloljad och effektiv maskin. När vi utgick från San Francisco på Fredagen den 23 Augusti var vi fyra stycken glada resenärer.
Från vänster: Ellen, Ellen, Julia, Undertecknad
Jag tog lite bilder i San Francisco men ingen höll måttet i den hårda granskningen för denna topklass blogg. Ovanliggande bild togs istället längs med Highway 1 på väg mot Santa Cruz.
I en snabb recension av staden så skulle jag säga att den var trevlig och fin även om parkerna tycktes vara en fristad för människor som fortfarande inte tagit blommorna ur håret, de tycktes i alla fall vara glada. Jag fick Lördagen i San Francisco och på söndag morgon begav vi oss längs highway 1 som jag på förhand hade klassat som ännu en transportsträcka med någorlunda naturupplevelse ( i stil med vägen mellan Orsa och Sveg). Min förutfattade mening fick gå och ställa sig i skamvrån då vi rullade ut i vår lilla corrolla på vad som skulle visa sig vara en snirklande landsväg över böljande fält och längs bergsmassiv med ett klarblått hav bara några meter utanför rutan. Jag var snäll nog att låta Julia köra sammtidigt som jag njöt av utsikten. De två medresenärerna i baksätet njöt också av utsikten även om det snarare var utsikten att de hade två dagars fri vila/sömn. Stundom tillvaknandes för att iakta och ibland gjorde vi likt en Elviskör á la 50-talet ett imponerat oohh i kanon.
Jag tog lite bilder i San Francisco men ingen höll måttet i den hårda granskningen för denna topklass blogg. Ovanliggande bild togs istället längs med Highway 1 på väg mot Santa Cruz.
I en snabb recension av staden så skulle jag säga att den var trevlig och fin även om parkerna tycktes vara en fristad för människor som fortfarande inte tagit blommorna ur håret, de tycktes i alla fall vara glada. Jag fick Lördagen i San Francisco och på söndag morgon begav vi oss längs highway 1 som jag på förhand hade klassat som ännu en transportsträcka med någorlunda naturupplevelse ( i stil med vägen mellan Orsa och Sveg). Min förutfattade mening fick gå och ställa sig i skamvrån då vi rullade ut i vår lilla corrolla på vad som skulle visa sig vara en snirklande landsväg över böljande fält och längs bergsmassiv med ett klarblått hav bara några meter utanför rutan. Jag var snäll nog att låta Julia köra sammtidigt som jag njöt av utsikten. De två medresenärerna i baksätet njöt också av utsikten även om det snarare var utsikten att de hade två dagars fri vila/sömn. Stundom tillvaknandes för att iakta och ibland gjorde vi likt en Elviskör á la 50-talet ett imponerat oohh i kanon.
En fyr kombinerat hostel längs med Highway 1
Så färdades vi i alla fall nedåt mot Los Angeles. Första längre stoppet blev en kaffe i den förtjusande lilla staden Santa Cruz. Sedan vidare till första matstoppet längsmed havlinjen uppe på ett berg.
Att somna vid ratten kan leda till ett oväntat dopp
Utsikten från vår restaurang, eller kanske inte, minns inte längre. Man ser i alla fall dimman som rullar in från havet mot bergväggen
Mätta och belåtna begav vi oss mot första nattens logiment som låg i Pismo Beach. Vi blev här inkvarterade på ett hotell längs med havet som även hade en liten spa anläggning med bubbelpool. Det blev ett dopp i havet ( mitt första för året ) och sedan en session i Poolen. Förträffligt:
Den andra dagen fortsatte vi vår resa mot Los Angeles och stannade bland annat för att titta på sälar och ta en bit mat i pensionärsidyllen Santa Barbara. Jag säger pensionärsidyllen med de pensionärer i åtanke som har en övernaturlig motståndskraft till hetta och njuter av att putta sin golfbag i 6 timmar på varmaste tid på dygnet, Dvs. inte min mormor som vid var värmebölja i Sverige uppdatterar mig med ett sms innehållande texten, "nu är det så varmt så att pensionärer som vi måste hålla oss inne annars trillar vi av pinn." Santa Barbara i all ära men vad är väl ett helgon i jämförelse med änglar? Det skulle visa sig att änglarna för länge sedan flytt sin stad och övergett den till avgrunden.
I alla hast rymde vi från hostelet till Venice Beach efter att ha läst " For people starring, poeple gets their freaks out". Vad vi inte visste var att när solen gått ned så återstår bara freaks och inga som stirrar på dem (dvs turister). Vi åt på en restaurang som spelade så hög musik så att bordet kunde sjunga med för full hals utan att närmsta granne skulle uppfatta att något hänt. Sedan åkte vi hem och sov.
Dag två inleddes med att Julia låste husets ytterdörr vilket vi ansåg som det naturliga. Detta var tydligen fel då ägarinnan enbart hade två nycklar varav en var utlånad och den andra "mystiskt försvunnen". Hade varit festligt om de festliga ryssarna blivit utelåsta... Nycklen återfanns i sin rätta låda till den korpulenta kvinnans förtjusning och vi åkte in mot city för att se på kändisar, walk of fame och hollywoodskylten. Vi såg skylten på avstånd och tog några turistiga foton vid känisarnas stjärnor.
Mätta och belåtna begav vi oss mot första nattens logiment som låg i Pismo Beach. Vi blev här inkvarterade på ett hotell längs med havet som även hade en liten spa anläggning med bubbelpool. Det blev ett dopp i havet ( mitt första för året ) och sedan en session i Poolen. Förträffligt:
Den andra dagen fortsatte vi vår resa mot Los Angeles och stannade bland annat för att titta på sälar och ta en bit mat i pensionärsidyllen Santa Barbara. Jag säger pensionärsidyllen med de pensionärer i åtanke som har en övernaturlig motståndskraft till hetta och njuter av att putta sin golfbag i 6 timmar på varmaste tid på dygnet, Dvs. inte min mormor som vid var värmebölja i Sverige uppdatterar mig med ett sms innehållande texten, "nu är det så varmt så att pensionärer som vi måste hålla oss inne annars trillar vi av pinn." Santa Barbara i all ära men vad är väl ett helgon i jämförelse med änglar? Det skulle visa sig att änglarna för länge sedan flytt sin stad och övergett den till avgrunden.
Sälar som solar på stranden.
(Följande inlägg ska tas med en nypa salt och bedömas som starkt partiskt från en man som gillar ordning och reda samt godhet)
Traffikkö... Och mer kö. Efter kön kom mer kö men denna gång innuti staden, men vi var ju i alla fall framme. Eller var vi det, alla reklamskyltar står ju på något hittepåspråk och gatorna är ju inte i guld?
Vi hade äntrat staden i KoreaTown visade det sig. Bilen puttrade på i sakta gemak sammtidigt som vi försökte ta oss mot vårt hostel. La mansion! Väl framme möts vi av en korpulent dam som får ordet korpulent att känna mindervärdeskomplex som frågar om vi vill byta upp oss från Det stora huset med 6-bäddsrum till ett eget 4-bäddsrum i huset vid sidan. Vi svarade fel... Det mindre huset visade sig vara hett som en bastu, infesterat av partajande ryssar och inrett som en blandning mellan en utbytesstudents korridorsrum och en antik loppis. Vi skulle i alla fall sova som kungar i våra våningssängar fortfarande prydda med skyddsplasten.(Följande inlägg ska tas med en nypa salt och bedömas som starkt partiskt från en man som gillar ordning och reda samt godhet)
Traffikkö... Och mer kö. Efter kön kom mer kö men denna gång innuti staden, men vi var ju i alla fall framme. Eller var vi det, alla reklamskyltar står ju på något hittepåspråk och gatorna är ju inte i guld?
I alla hast rymde vi från hostelet till Venice Beach efter att ha läst " For people starring, poeple gets their freaks out". Vad vi inte visste var att när solen gått ned så återstår bara freaks och inga som stirrar på dem (dvs turister). Vi åt på en restaurang som spelade så hög musik så att bordet kunde sjunga med för full hals utan att närmsta granne skulle uppfatta att något hänt. Sedan åkte vi hem och sov.
Dag två inleddes med att Julia låste husets ytterdörr vilket vi ansåg som det naturliga. Detta var tydligen fel då ägarinnan enbart hade två nycklar varav en var utlånad och den andra "mystiskt försvunnen". Hade varit festligt om de festliga ryssarna blivit utelåsta... Nycklen återfanns i sin rätta låda till den korpulenta kvinnans förtjusning och vi åkte in mot city för att se på kändisar, walk of fame och hollywoodskylten. Vi såg skylten på avstånd och tog några turistiga foton vid känisarnas stjärnor.
Chinese Theatre, känd premiärbiograf om jag fattade rätt
Trötta på människor som drog i oss med avsikt att få oss att följa med på just deras sightseeingtur så åkte vi åter igen ned mot havet. Denna gång till Santa Monica och äntligen fick vi se lite vackert! Santa Monica var väldigt trevligt med sitt shoppingstråk och stranden samt strandpromenaden var fin. Den övergår tillslut i Venice Beach som vi nu äntrade under solens sköna ljus. Även denna strand var trevlig dagtid då de orginella figurerna späddes ut med mer alldagliga människor. För att få uppleva scener ur mina favoritfilmer så hade jag beordrat sällskapet att vi skulle till Venice Canals där så många hjärtan krossats under hollywoods vingar. Magnifikt! Fantastiska hus längs med mysiga kanaler och gemytliga broar, inga som förde oväsen och harmonin infann sig omedelbart. Hade jag tvingats bo i LA hade jag köpt ett hus där och aldrig lämnat min lilla kanal.
Här slutar del 1!
Jag är trött då jag inlett höstterminensstudier. Tyckte jag var alldeles för socialt begåvad så för att spä på nördigheten är jag nu anmäld till 3 fysikkurser och en Datavetenskaplig kurs som hålls vid det nominella universitetet Örebro Universitet!
Varma Hälsningar från en fuktig källare i Metropolen Regina!
Trötta på människor som drog i oss med avsikt att få oss att följa med på just deras sightseeingtur så åkte vi åter igen ned mot havet. Denna gång till Santa Monica och äntligen fick vi se lite vackert! Santa Monica var väldigt trevligt med sitt shoppingstråk och stranden samt strandpromenaden var fin. Den övergår tillslut i Venice Beach som vi nu äntrade under solens sköna ljus. Även denna strand var trevlig dagtid då de orginella figurerna späddes ut med mer alldagliga människor. För att få uppleva scener ur mina favoritfilmer så hade jag beordrat sällskapet att vi skulle till Venice Canals där så många hjärtan krossats under hollywoods vingar. Magnifikt! Fantastiska hus längs med mysiga kanaler och gemytliga broar, inga som förde oväsen och harmonin infann sig omedelbart. Hade jag tvingats bo i LA hade jag köpt ett hus där och aldrig lämnat min lilla kanal.
Här slutar del 1!
Jag är trött då jag inlett höstterminensstudier. Tyckte jag var alldeles för socialt begåvad så för att spä på nördigheten är jag nu anmäld till 3 fysikkurser och en Datavetenskaplig kurs som hålls vid det nominella universitetet Örebro Universitet!
Varma Hälsningar från en fuktig källare i Metropolen Regina!