Ready, (jet)set, go!
Mobilen darrar till och skärmen lyses upp och indikerar att ett det finns ett oläst meddelande. " U meatballs are in. Lucky biatches...". Vad som just inträffat är inte något som man väntar sig när man i bästa lugn och ro sitter hemma i soffan och försöker ta en liten lur efter jobbet. Vi har nämligen precis fått reda på att två platser på ett privatplan morgonen efter just reserverats i våra namn. Vi kommer nu få chansen att se en plats som heter Sandy Bay i mellersta Saskatchewan's östra del ca 75 mil från Regina och dessutom få en tur på vattenkraftverket och deltaga i den årliga fisketävlingen. Humöret var förståeligt på topp och vi gick tidigt i säng på fredagen för att vara pigga när vi skulle upp klockan 6 nästkommande morgon för att få skjuts till flygplatsen.
Vi hämtas av Benson, samme man som fixat så att vi fick detta privilegie och åker mot flygplatsen där vi möts upp av våra två piloter. Inom kort ansluter även vice presidenten för human resources, hanns dotter, det fackliga chefsombudet för alla operatörer och den ansvariga för hela Saskpowers generering ( cheif of operations eller något sådant). En märklig kännsla att plötsligt befinna sig på ett privatplan med 8 stolar tillsammans med stora delar av företagets ledning. Vi erbjuds förfriskningar hela resan men påminns titt som tätt att det inte finns någon toalet på planet, något jag borde tänkt på innan den tredje koppen kaffe gled ner i strupen.
Vi hämtas av Benson, samme man som fixat så att vi fick detta privilegie och åker mot flygplatsen där vi möts upp av våra två piloter. Inom kort ansluter även vice presidenten för human resources, hanns dotter, det fackliga chefsombudet för alla operatörer och den ansvariga för hela Saskpowers generering ( cheif of operations eller något sådant). En märklig kännsla att plötsligt befinna sig på ett privatplan med 8 stolar tillsammans med stora delar av företagets ledning. Vi erbjuds förfriskningar hela resan men påminns titt som tätt att det inte finns någon toalet på planet, något jag borde tänkt på innan den tredje koppen kaffe gled ner i strupen.
Insidan av vårt plan med kockpiten i bakgrunden.
Jag är inget stort fan av flygresor men har börjat vänja mig vid det, Upplevelsen är dock inte helt densamma när man flyger i små propellerplan. Till skillnad från de stora flygplanen kastas dessa nämligen inte bara upp och ned vid luftgropar utan även i sidled vid varierande lufttäthet. Något som tog ett tag att vänja sig vid. En och en halv timma senare så nuddade våra landningsställ återigen marken och vi steg ut i vad som såg ut som direkt avbild av en Sydnorrländsk skog.
Storstadsfiskarna
Vi hämtades av två operatörer från kraftverket och kördes först till deras uppehållsstuga där vi erbjöds tilltugg och förfriskningar igen för att sedan åka ned till kraftverket och den övre delen av vattenreservoaren där fisketävlingen skulle gå av stapeln. Vi fick låna spön och blev erbjudna att hoppa på någon av de lokala deltagarnas båtar. Jag fick äran att åka med Roland, en mycket trevlig och glad morfar som även hade med sig sin dotter med make och deras två barn.
Jag är inget stort fan av flygresor men har börjat vänja mig vid det, Upplevelsen är dock inte helt densamma när man flyger i små propellerplan. Till skillnad från de stora flygplanen kastas dessa nämligen inte bara upp och ned vid luftgropar utan även i sidled vid varierande lufttäthet. Något som tog ett tag att vänja sig vid. En och en halv timma senare så nuddade våra landningsställ återigen marken och vi steg ut i vad som såg ut som direkt avbild av en Sydnorrländsk skog.
Vi hämtades av två operatörer från kraftverket och kördes först till deras uppehållsstuga där vi erbjöds tilltugg och förfriskningar igen för att sedan åka ned till kraftverket och den övre delen av vattenreservoaren där fisketävlingen skulle gå av stapeln. Vi fick låna spön och blev erbjudna att hoppa på någon av de lokala deltagarnas båtar. Jag fick äran att åka med Roland, en mycket trevlig och glad morfar som även hade med sig sin dotter med make och deras två barn.
Roland
Tävlingen för de vuxna avgjordes mycket simpelt baserat på längden på fångad walleye (glasögongös eller gäddabborre). Vi tog oss ut till Eagle Island ( en liten ö i mitten av sjön där jag fick se tre vackra kungsörna) och lade till och kastade ankar. 3 timmar kvar tills tävlingen slutade och min båt drog upp fisk efter fisk. Det flög fiskar till höger och vänster, några korta några långa, tjocka och smala. Alla hade tur med fiskelyckan, utom jag... På tre timmar hade jag ett napp och det enda det ledde till varr att min jigg med apterat byte (två mörtar) försvann. Roland var väldigt förtjust i att påpeka att jag var den enda som inte fick något, och något borde jag väl ändå kunna få, men jag gick tyvärr lottlös. Det är i dessa stunder som jag önskar att jag lagt ifrån mig mitt gameboy med Pokémon som liten grabb/yngre man och gett mig ut med min bror i forsen istället.
Tävlingen för de vuxna avgjordes mycket simpelt baserat på längden på fångad walleye (glasögongös eller gäddabborre). Vi tog oss ut till Eagle Island ( en liten ö i mitten av sjön där jag fick se tre vackra kungsörna) och lade till och kastade ankar. 3 timmar kvar tills tävlingen slutade och min båt drog upp fisk efter fisk. Det flög fiskar till höger och vänster, några korta några långa, tjocka och smala. Alla hade tur med fiskelyckan, utom jag... På tre timmar hade jag ett napp och det enda det ledde till varr att min jigg med apterat byte (två mörtar) försvann. Roland var väldigt förtjust i att påpeka att jag var den enda som inte fick något, och något borde jag väl ändå kunna få, men jag gick tyvärr lottlös. Det är i dessa stunder som jag önskar att jag lagt ifrån mig mitt gameboy med Pokémon som liten grabb/yngre man och gett mig ut med min bror i forsen istället.
Nästan hela gänget som samlats för fisketävlingen.
Simon lyckades dock få upp en firre och var bara en i rangordningen under att få en Roughriders tröja men kom nu istället därifrån med ett par snabba brillor. Vi bjöds därefter på en BBQ där de grillade filéerna av vår fångst samt korv och hamburgare. Som den nobla man jag är lät jag resten av deltagarna äta fisken samtidigt som jag kalasade på grillkorv.
Efter att tävlingen var avgjord så fick vi en privat rundvandring på vattenkraftverket något som jag fann väldigt intressant då jag enbart tidigare fått chansen att besökt kärnkraftverk. Anläggningen byggdes på sent 20-tal och med små kontinuerliga uppgraderingar så genereras fortfarande dessa 20MW med hjälp av turbiner från 1929. Känslan när man går runt i byggnader som är över 80 år och har fått klartecken att köras i ytterligare 20 år är storslagen. På den tiden kompromissade man inte med kvalitén och saker och ting byggdes med utbyggnad i åtanke. När man dessutom tar i åtanke att vi befinner oss mitt i ingenstans så kan man börja föreställa sig vilket enormt projekt och vilka prövningar det måste ha varit.
Efter rundturen på kraftverket fick vi en åktur genom Sandy Bay (sammhället) vilket var en ganska dyster syn. Något så sönderfallet har jag inte ofta sett, enligt vår guide som tillhör en av stammarna av first nations eller aboriginal community (vi skulle säga indian men jag är inte helt säker på vad man har för värdering på det ordet här). Hon berättade även att andra medlemmar i detta reservat såg ned på henne och hennes kollegor och betraktade dem som förrädare då de jobbade för Saskpower. Gliringar, utfrysning och krossade rutor hörde till vardagen. En mentalitet och själdestruktivitet som jag har mycket svårt att begripa. Efter denna upplysande rundtur så var det dags att åter igen bege sig mot planet och på vägen dit så fick den andra bilen sällskap av en svartbjörn som dock ganska fort flydde till säkerhet i skogen, oturligt nog fick inte jag se detta djur.
Simon lyckades dock få upp en firre och var bara en i rangordningen under att få en Roughriders tröja men kom nu istället därifrån med ett par snabba brillor. Vi bjöds därefter på en BBQ där de grillade filéerna av vår fångst samt korv och hamburgare. Som den nobla man jag är lät jag resten av deltagarna äta fisken samtidigt som jag kalasade på grillkorv.
Jag, Simon och Benson
Efter att tävlingen var avgjord så fick vi en privat rundvandring på vattenkraftverket något som jag fann väldigt intressant då jag enbart tidigare fått chansen att besökt kärnkraftverk. Anläggningen byggdes på sent 20-tal och med små kontinuerliga uppgraderingar så genereras fortfarande dessa 20MW med hjälp av turbiner från 1929. Känslan när man går runt i byggnader som är över 80 år och har fått klartecken att köras i ytterligare 20 år är storslagen. På den tiden kompromissade man inte med kvalitén och saker och ting byggdes med utbyggnad i åtanke. När man dessutom tar i åtanke att vi befinner oss mitt i ingenstans så kan man börja föreställa sig vilket enormt projekt och vilka prövningar det måste ha varit.
Strömmen från en av utsläppningsdammarna
Efter rundturen på kraftverket fick vi en åktur genom Sandy Bay (sammhället) vilket var en ganska dyster syn. Något så sönderfallet har jag inte ofta sett, enligt vår guide som tillhör en av stammarna av first nations eller aboriginal community (vi skulle säga indian men jag är inte helt säker på vad man har för värdering på det ordet här). Hon berättade även att andra medlemmar i detta reservat såg ned på henne och hennes kollegor och betraktade dem som förrädare då de jobbade för Saskpower. Gliringar, utfrysning och krossade rutor hörde till vardagen. En mentalitet och själdestruktivitet som jag har mycket svårt att begripa. Efter denna upplysande rundtur så var det dags att åter igen bege sig mot planet och på vägen dit så fick den andra bilen sällskap av en svartbjörn som dock ganska fort flydde till säkerhet i skogen, oturligt nog fick inte jag se detta djur.
All in a days work, på väg tillbaka till Regina igen
Så, då var klockan sex och vi bordade åter igen planet, denna gång erbjöds vi vuxenförfriskningar och om de var dessa eller enbart bättre förhållanden vet jag inte men hemresan var inte alls lika skumpig. en och en halv timma senare landade vi och Benson tog oss med till golfbanan för att slå lite på ranchen innan vi avslutade dagen. Fick tillbaka minnet hur mycket jag faktiskt njuter av att golfa. Förhoppningsvis kommer vi komma ut på minst en runda innan sommaren är över. Vi åkte hem, åt, böt kläder och gick in mot stan för att uppleva slutet av folkfestivalen som pågått här under helgen. Allt detta på en dag, jag kompenserar nu min överdrivna företagsamhet med att stryka alla uppdrag på dagens schema och bara göra absolut ingenting.
Hjärtliga hälsningar från er tillgivna storfiskare!
Hjärtliga hälsningar från er tillgivna storfiskare!