Enkeltur till Regina

Hej mor och far (plus eventuella eftersträvare)! Jag har slått nytt läsarrekord! Är nu uppe i 5 unika läsare (ni räknas som en mamsen) och hela 40 sidvisningar! Då jag själv har öppnat och stängt min sida 35 gånger så kanske detta inte är något att stoltsera med utan snarare ett tyst rop på hjälp, i stil med ett födelsedagskort till sig själv (hint, hint). Så, vad har vi haft för oss? Lokalbefolkningen hävdar bestämt att Regina är en lugn stad men om jag får uthärda mer äventyr än så här så får jag nog ta och stänga in mig ett tag. Jag och Simon har farit kors och tvärs över provinsen och kan nu stoltsera med att ha besökt ett barnparty (ladukalas) i Moose Jaw (älgkäke) och kan även titulera oss med att ha fullgjort en utbildning i komprimerad luft i Saskatoon.

För att ta händelserna i sakens ordning så får vi gå tillbaka till måndag den 24 juni. Dagen startade med samma rutin som vilken måndag som helst, jag går upp 06:50 för att genast ta mig upp mot köket på markplan. Stöter i vanliga ordning in i vår hyresvärds tavlor i hallen då motoriken inte anser att detta är en värdig tid att ännu aktiveras. Sätter på vattnet till kaffet och äggen och går sedan ner för att väcka Simon och tvätta bort mannen som varje morgon befäster mitt ansikte. För att komma til saken, en vanlig måndag, morgon och sedan jobb. Vad som hände sedan ingår dock inte i en IKEA-förpackning bygg din egen måndag. Vi blev skjutsade av en av våra kollegor, Judy, till hennes farbrors lada ute i Moose Jaw.

Jag förväntade mig något i stil med Familjen Ragnarssons halvmålade faluröda lada som ser ut att vid nästa vindpust falla ihop likt ett plockepinn. När vi anlände fick jag snabbt retirera in i mitt skal då vi snarare hade kommit till en herrgård än en lada, eller i alla fall till utsidan sett.

Så, slagna av häpnad blev vi introduserade till Judys släkt och jag kan säga er att det var många. På rak hand skulle jag tro att vi mötte 4 syskon, 12 kusiner och farbror, mor, moster och jag har ingen aning om hur många ungar det var. Det lustiga var att folk hade kommit från vida avstånd, Kalifornien, Texas, Arizona och alla hade samlats här, i en lada. Förväntningarna höjdes på detta party som nu tycktes ha uppgraderats från redneck-logdans till en respektabel avslutningsmiddag på en jordbrukskonferans ( vilket vi fick reda på var anledningen till denna 30åriga tradition). Bra eller dåligt (jag skulle säga bra), förväntningarna återfann sig snart vid dess ursprungliga nivå efter att vi träffat lite fler lokala förmågor som mer fanns inom spektrat för mina fördommar.

Bilar börjar rulla in och till slut så är den stora gården full och det är till och med en långtradare med släp samt en buss som har bestämt sig för att delta. Folk var vi mycket god stämning och vi fick tala med väldigt många trevliga personer. Efter att ha stått och bedömt folk lite i smyg ett tag på gården så blev vi inskjutsade i ladan för att inte försena maten. Vi bjöds på en herrans måltid och jag kunde inte annat än ta två rejäla tallrikar! Det var potatis, brunabönor, ytterlår på nöt och en massa annat härligt! Som student så slår något slint när man presenteras all denna mat till priset av ingenting och nog för att gröten som jag åt till frukost var nog så god men alla hämningar släpper när buffén kommer fram (mer om detta senare). Två stora portioner senare kommer Simon med efterrätt och jag kan inte annat än acceptera denna gåva från ovan. Bältet spänns upp ett hål och jag börjar känna mig redo för dans ( vi hade blivit lovade linedance), om denna inställning kom från bönorna eller mina tre burkar bud light det vågar jag inte svara på men humöret var i alla fall på topp. Av någon okänd anledning började folk dock överge ladan runt denna tid så modet sjönk och dansskorna får vänta ett tag till innan de får sig en svängom.

Skymningen närmade sig och jag åtog mig uppdraget att fotografera min omgivning.

 

Anländer till ett soligt Regina på tisdag den 11 juni och den första tanken som går genom mitt huvud på väg in för landning med planet är att någon skidåkning lär jag inte få se. Vore det inte för jordens krökning så hade man kunnat stå och beundra det vackra krämarhuset eller varför inte inspektera Börtnans bästa fiskecamp på avstånd? När horizonten enbart anvslöjar oändliga fält får man dock en magnifik solnedgång. Vi möttes upp av Fredrick på flygplatsen, Fredrick som är något utav en värd för oss här. Han och hans fru Anastassia studerade sin master vid chalmers och tycker därför det är roligt att få ge oss chansen att arbeta här och de har hitills varit av oerhört stort värde. Allt från att förse oss med lägenhet till att ta med oss på utflykter. Som sagt, vi anlände på tisdag och började jobba på onsdagen. Rakt in i arbetsrollen fick vi varsitt kontor tilldelat till oss och en herrans massa litteratur att sätta tänderna i.

För att förklara i korta drag vad vi gör här. Vi är en del av Customer Programs (kund program) som ligger under DSM-gruppen (Demand Side Management). Det är ca 15 stycken i vår lilla byggnad som ligger bredvid huvudkontoret med ca 800 anstälda. Demand side management går i korta drag ut på att ge kunder en mindre elräkning. Detta då elpriserna är ständigt växande på grund av ökat behov (pga tillväxt och ökad förbrukning per capita). Att bygga ut elnätet med ny produktion är dyrt och likaså att köpa in el från angränsande provinser. Så kort och gott, vi erbjuder företag pengar för att genomföra projekt som kommer minska deras elförbrukning för att slippa utöka inbördes produktion. Till att börja med kommer jag och min rumskompis/kollega Simon Johansson att vara insatta i tre projekt.

IEOP - Industrial Energy Optimaization Program, vilket i korta drag är att vi vill genomföra stora projekt med stora företag. Riktar sig till de 60 största företagen i provinsen vilket huvudsakligen består av gruvdrift,guld,uran och potash (i norra saskatchewan), jordbruk, bla raps (i södra7mellersta Sask) och olika produktionsindustrier (i södra sask).

Compressed Air pilot program - Detta är ett pilotprogram vilket innebär att det ska implementeras och sedan utvärderas under ca 1 år framöver för att se om det har gett resultat vad gäller energibesparingar. Elproducenterna har identifierat komprimerade luftsystem som en av de största tjuvarna vad gäller elförbrukning. Ofta finns det läckage med upp till 30 procent i systemen vilket leder till en avsevärdt mycket högre förbrukning. Vi ger pengar för att företagen ska genomföra en undersökning och sedan åtgärda problemen.

CHP - Combined Heat and Power pilot program, ännu ett pilotprogram där SaskPower ska utvärdera om Kraftvärmeverk är något som kan gynna företagets ekonomi.

Som sagt, rakt in i busines och det finns saker att göra. Förutom dessa tre projekt så väntar även 4 till när vi har satt oss in mer i hur företagets DSM-service fungerar.

Vi jobbar i ett team som består av vår handledare James som är en elektrisk ingenjör, Andrea som är en ganska nyutbildad ingenför med maskinbakgrund, samt en ekonomigrupp. Min fördom om Kanada var att folk inte vet hur man är otrevlig, i princip om jag avsiktligt gick in i någon så skulle de be om ursäkt. Då jag är en hyvens kille så skulle jag självklart aldrig testa denna princip men folkt är helt klart väldigt trevliga. Sedan vi kom hit har vi blivit väldigt väl omhändertagna och blir medbjudna på evenemang och får information om vad som händer i omgivningen. Det känns väldigt lovande.

Efter tre arbetsdagar så kom helgen. En helg som inleddes med lite afterwork med Fredrick och senare på kvällen så tog vi en sväng om på en av stadens countrypubar. Här blandades 60+ lokala förmågor med yngre folk med en gemensam nämnare. Intresset för countrymusiken. Till skillnad från ett hipstertyngt norden där många gör sitt yttersta för att framstå som medvetna och hela tiden stiliga så möts vi här av folk i sporttröjor (med de lokala stoltheterna Saskatchewan Rough Riders) och av ungdomar som dansar bugg. En ovan och trevlig upplevelse.

lördagen försvann.

På söndag, väl utvilade och sugna på äventyr åkte jag och Simon med vår värdfamilj till Pilot Butte som ligger angränsande till Regina för att se på en rodeoshow.
Det var sannerligen en syn att få bevittna riktiga cowboys. som ni kanske kan förstå så är människor som har till yrke att sitta på hästryggen väldigt skickliga på just detta. Det inledande eventet var att försöka sitta kvar på en vildhäst så länge som möjligt, något som hästen själv inte är så förtjust i.

Dagarna flyter ihop lite med varandra nu när det gått ett tag sedan jag lämnade New York men om jag inte missminner mig så regnade tredje dagen nästan helt bort. Lite shopping på förmiddagen och för att undvika den värsta delen av hällregnet som slog emot oss runt klockan 2 så söktes skydd inne på en biograf.

På vår fjärde dag i den stora staden så sken solen åter igen och vi tog vara på den genom att äta frukost i central park

Så, får väl börja med att välkomna alla som av mer eller mindre förklarliga anledningar har lyckats hitta ända in till min sida bland alla andra i bloggträsket. Den här bloggen riktar sig till 50+ plus någonting män med ett brinnande intresse för jakt och som driver ett eget företag i Närke/Jämtlandsregionen samt kvinnor i sina bästa dagar som gillar att resa och har ett varmt hjärta och svaga nerver, med andra ord, hej mor och far!

För att hålla detta simpelt och logiskt så ska jag försöka gå igenom allt i chronologisk ordning vilket för oss tillbaka två veckor i tiden. Platsen är New York, NY USA och datumen är 6-11 juni. Vi anlände till ett mörkt och regnigt New York klockan 8 på kvällen och tog oss in mot centrum via tunnelbanan. Undertecknad var så trött efter den långa resan som nu var inne på sin 20 vakna timma att jag somnade ståendes på tunnelbanan. Efter vad som tycktes vara en evighet anlände vi till 101st street, Broadway och vårt hostel.

Följande dag efter en lång och skön sömn så avnjöts en sann amerikansk frukost bestående av ägg, pannbiff, stekt potatis samt en kopp blaskigt kaffe på en liten servering vid namn Ellens stardust diner. Konceptet var att mer (och ibland mindre) begåvade sångare med siktet inställt på de stora showerna på broadway serverade maten och samtidigt lät en mikrofon passera runt så att de alla fick sin tid i rampljuset. Lite kuriosa, när jag först steg in genom dörren möttes jag av en kraxig röst som gjorde sitt bästa för att framföra Eagle Eye Cherrys låt Save Tonight, korsat atlanten och så möts man av en svensk låt, ibland är världen liten. Resterande delar av dagen spenderades på MOMA ( museum of modern arts ) bland Picasso och Matisse. Den modernistiska stilen är inte alltid lätt att förstå och när man tittar på en vit duk som är uppspänd runt en träram på 3x2 meter utan en enda annan färg på sig så är det svårt att hålla sig för skratt. Lite ustlagna av jetlagen gick vi och lade oss tidigt.

Andra dagen i det stora äpplet så startade vi vår morgon på the pancake factory vilka som namnet tyder på gör pannkakor. Med fri tillgång på sirap var det svårt att inte förstå varför alla stolar görs i större mått här i USA. Mätta och belåtna begav vi oss mot central park för att komma bort ifrån stadens hets och manhattans stekande hetta under denna soliga dag. Central park är något utöver det vanliga, ursprungligen byggd i en kraftigt växande metropols norra utkanter för att till slut bli vad den är idag, 340 ha naturskön upplevelse omgiven av vidunderliga skyskrapor.