Darn good Barn!
Hej mor och far (plus eventuella eftersträvare)! Jag har slått nytt läsarrekord! Är nu uppe i 5 unika läsare (ni räknas som en mamsen) och hela 40 sidvisningar! Då jag själv har öppnat och stängt min sida 35 gånger så kanske detta inte är något att stoltsera med utan snarare ett tyst rop på hjälp, i stil med ett födelsedagskort till sig själv (hint, hint). Så, vad har vi haft för oss? Lokalbefolkningen hävdar bestämt att Regina är en lugn stad men om jag får uthärda mer äventyr än så här så får jag nog ta och stänga in mig ett tag. Jag och Simon har farit kors och tvärs över provinsen och kan nu stoltsera med att ha besökt ett barnparty (ladukalas) i Moose Jaw (älgkäke) och kan även titulera oss med att ha fullgjort en utbildning i komprimerad luft i Saskatoon.
För att ta händelserna i sakens ordning så får vi gå tillbaka till måndag den 24 juni. Dagen startade med samma rutin som vilken måndag som helst, jag går upp 06:50 för att genast ta mig upp mot köket på markplan. Stöter i vanliga ordning in i vår hyresvärds tavlor i hallen då motoriken inte anser att detta är en värdig tid att ännu aktiveras. Sätter på vattnet till kaffet och äggen och går sedan ner för att väcka Simon och tvätta bort mannen som varje morgon befäster mitt ansikte. För att komma til saken, en vanlig måndag, morgon och sedan jobb. Vad som hände sedan ingår dock inte i en IKEA-förpackning bygg din egen måndag. Vi blev skjutsade av en av våra kollegor, Judy, till hennes farbrors lada ute i Moose Jaw.
Jag förväntade mig något i stil med Familjen Ragnarssons halvmålade faluröda lada som ser ut att vid nästa vindpust falla ihop likt ett plockepinn. När vi anlände fick jag snabbt retirera in i mitt skal då vi snarare hade kommit till en herrgård än en lada, eller i alla fall till utsidan sett.
För att ta händelserna i sakens ordning så får vi gå tillbaka till måndag den 24 juni. Dagen startade med samma rutin som vilken måndag som helst, jag går upp 06:50 för att genast ta mig upp mot köket på markplan. Stöter i vanliga ordning in i vår hyresvärds tavlor i hallen då motoriken inte anser att detta är en värdig tid att ännu aktiveras. Sätter på vattnet till kaffet och äggen och går sedan ner för att väcka Simon och tvätta bort mannen som varje morgon befäster mitt ansikte. För att komma til saken, en vanlig måndag, morgon och sedan jobb. Vad som hände sedan ingår dock inte i en IKEA-förpackning bygg din egen måndag. Vi blev skjutsade av en av våra kollegor, Judy, till hennes farbrors lada ute i Moose Jaw.
Jag förväntade mig något i stil med Familjen Ragnarssons halvmålade faluröda lada som ser ut att vid nästa vindpust falla ihop likt ett plockepinn. När vi anlände fick jag snabbt retirera in i mitt skal då vi snarare hade kommit till en herrgård än en lada, eller i alla fall till utsidan sett.
Så, slagna av häpnad blev vi introduserade till Judys släkt och jag kan säga er att det var många. På rak hand skulle jag tro att vi mötte 4 syskon, 12 kusiner och farbror, mor, moster och jag har ingen aning om hur många ungar det var. Det lustiga var att folk hade kommit från vida avstånd, Kalifornien, Texas, Arizona och alla hade samlats här, i en lada. Förväntningarna höjdes på detta party som nu tycktes ha uppgraderats från redneck-logdans till en respektabel avslutningsmiddag på en jordbrukskonferans ( vilket vi fick reda på var anledningen till denna 30åriga tradition). Bra eller dåligt (jag skulle säga bra), förväntningarna återfann sig snart vid dess ursprungliga nivå efter att vi träffat lite fler lokala förmågor som mer fanns inom spektrat för mina fördommar.
Bilar börjar rulla in och till slut så är den stora gården full och det är till och med en långtradare med släp samt en buss som har bestämt sig för att delta. Folk var vi mycket god stämning och vi fick tala med väldigt många trevliga personer.
(de oändliga fälten i Saskatchewan)
Efter att ha stått och bedömt folk lite i smyg ett tag på gården så blev vi inskjutsade i ladan för att inte försena maten.
(ladan med bandet i bakgrunden innan folk satt sig till bords)
Vi bjöds på en herrans måltid och jag kunde inte annat än ta två rejäla tallrikar! Det var potatis, brunabönor, ytterlår på nöt och en massa annat härligt! Som student så slår något slint när man presenteras all denna mat till priset av ingenting och nog för att gröten som jag åt till frukost var nog så god men alla hämningar släpper när buffén kommer fram (mer om detta senare). Två stora portioner senare kommer Simon med efterrätt och jag kan inte annat än acceptera denna gåva från ovan. Bältet spänns upp ett hål och jag börjar känna mig redo för dans ( vi hade blivit lovade linedance), om denna inställning kom från bönorna eller mina tre burkar bud light det vågar jag inte svara på men humöret var i alla fall på topp. Av någon okänd anledning började folk dock överge ladan runt denna tid så modet sjönk och dansskorna får vänta ett tag till innan de får sig en svängom.Skymningen närmade sig och jag åtog mig uppdraget att fotografera min omgivning.
(ladan sett från innergården)
(skymning över innergården)
(ett försök till att visa den fantastiska solnedgången när den presenteras över milslånga fält)
Vi fick som avskedsgåva en guidad tur i den enorma ladan av en av alla lokala förmågor (just detta exemplar var något utöver det vanliga). Han berättade historier om hur hela ladan var byggd för hand i skiftet 1800/1900 och att det hade tagit enorma mängder tid och män. Undertecknad, Simon och Paula (Judys dotter) följde med ner i källaren där allt boskap hade haft sin vinterockupation och han visade mekaniska arrangemang såsom vattenledningar från en cistern på taket som samlade vatten under sommar/höst till vintern samt sädes nedsläpp för utfödning av boskapet. Allt mycket intressant även om det dunkla ljuset gjorde att rysnignarna inte var långt borta.
Vi fick som avskedsgåva en guidad tur i den enorma ladan av en av alla lokala förmågor (just detta exemplar var något utöver det vanliga). Han berättade historier om hur hela ladan var byggd för hand i skiftet 1800/1900 och att det hade tagit enorma mängder tid och män. Undertecknad, Simon och Paula (Judys dotter) följde med ner i källaren där allt boskap hade haft sin vinterockupation och han visade mekaniska arrangemang såsom vattenledningar från en cistern på taket som samlade vatten under sommar/höst till vintern samt sädes nedsläpp för utfödning av boskapet. Allt mycket intressant även om det dunkla ljuset gjorde att rysnignarna inte var långt borta.
(Simon funderar på att ta upp sitt dolda intresse, jordbruk)
På vägen hem så kom våra värdar för kvällen på att vi måste få se den stora älgen (en liten historia bakom den krävs nog: Tydligen var det så att regeringen någon gång i tiden ansåg att Kanada och framför allt Saskatchewan var tvunget att placeras på kartan för en bredare publik. Man gav därför bort stora bidrag till städer som ville uppföra monument. Detta har enligt källor lett till att staden Montmartre (skall uttalas på engelska inte på Franska) har uppfört ett litet Eifeltorn och staden Moose Jaw (tredje eller fjärde störst i provinsen) har uppfört en Älg). För att leva upp till ryktet som turist erfordrades ett obligatoriskt foto.
På vägen hem så kom våra värdar för kvällen på att vi måste få se den stora älgen (en liten historia bakom den krävs nog: Tydligen var det så att regeringen någon gång i tiden ansåg att Kanada och framför allt Saskatchewan var tvunget att placeras på kartan för en bredare publik. Man gav därför bort stora bidrag till städer som ville uppföra monument. Detta har enligt källor lett till att staden Montmartre (skall uttalas på engelska inte på Franska) har uppfört ett litet Eifeltorn och staden Moose Jaw (tredje eller fjärde störst i provinsen) har uppfört en Älg). För att leva upp till ryktet som turist erfordrades ett obligatoriskt foto.
(Allt är större i nordamerika, så även älgarna. Just detta exemplar är större än det bakomliggande planet)
Ny dag nya äventyr!
Nu kommer vi äntligen fram till dagens datum och för att inte dra ut på det. Vi ( jag, Simon och ANdrea från kontoret) hade dagen innan tagit en bil till staden Saskatoon ca 23 mil norr om Regina för att ta in på hotell. Dagen därefter väntade en utbildning inom Komprimerad luft för industriellt bruk. Komprimerad luft används till nästan allt och det är en extremt stor potentiell källa till besparingar då nästan ingen använder sitt system korrekt. Hotellet var mycket trevligt och vi avnjöt en trevlig middag på kvällen (sponsrad av SaskPower) innan vi gick och lade oss.
Ny dag nya äventyr!
Nu kommer vi äntligen fram till dagens datum och för att inte dra ut på det. Vi ( jag, Simon och ANdrea från kontoret) hade dagen innan tagit en bil till staden Saskatoon ca 23 mil norr om Regina för att ta in på hotell. Dagen därefter väntade en utbildning inom Komprimerad luft för industriellt bruk. Komprimerad luft används till nästan allt och det är en extremt stor potentiell källa till besparingar då nästan ingen använder sitt system korrekt. Hotellet var mycket trevligt och vi avnjöt en trevlig middag på kvällen (sponsrad av SaskPower) innan vi gick och lade oss.
(Pojkar blir fort män när de presenteras i företagssammanhang)
Klockan sju var det uppstigning och i utbildningen ingick även mat för dagen så som tidigare nämnt så har jag svårt att hålla igen när gratis buffé presenteras vilket ledde till en riktig brakfrukost som på alla vis levde upp till mina förväntningar. Problemet uppstod först när jag klockan nio blev presenterad med yoghurt och bannankaka, och klockan 10 fick en sundae med färska bär, för att sedan äta ennu en buffe till lunch och klockan 3 få fika samt till alla dessa mål avnjuta minst en kopp kaffe. Jag lovar att jag gick ifrån utbildningen med alla information i behåll men dagen har fortfarande varit mest bestående av mat. Den 3 timmar långa resan hem till Regina spenderades i tystnad och med magsmärtor som följd och det är i samma beklagliga tillstånd ni finner mig nu, sittandes i soffan hemma i vår kalla källare skrivandes detta evinerligt långa inlägg.
Det får bli allt för mig denna gång. Hoppas min treenighet av trogna läsare har funnit det intressant att läsa vad som händer på landsbyggden.
Kramar från ett alldeles för händelserikt Regina!
Ps. Far, nu när du fått beskåda vilket vilt som finns här kanske ett besök inte är en sådan dum idé trots allt? Och just det, titeln på detta inlägg skall översättas till något i stil med "rackarns bra lada" och var något av en ordlek. Ds.
Klockan sju var det uppstigning och i utbildningen ingick även mat för dagen så som tidigare nämnt så har jag svårt att hålla igen när gratis buffé presenteras vilket ledde till en riktig brakfrukost som på alla vis levde upp till mina förväntningar. Problemet uppstod först när jag klockan nio blev presenterad med yoghurt och bannankaka, och klockan 10 fick en sundae med färska bär, för att sedan äta ennu en buffe till lunch och klockan 3 få fika samt till alla dessa mål avnjuta minst en kopp kaffe. Jag lovar att jag gick ifrån utbildningen med alla information i behåll men dagen har fortfarande varit mest bestående av mat. Den 3 timmar långa resan hem till Regina spenderades i tystnad och med magsmärtor som följd och det är i samma beklagliga tillstånd ni finner mig nu, sittandes i soffan hemma i vår kalla källare skrivandes detta evinerligt långa inlägg.
Det får bli allt för mig denna gång. Hoppas min treenighet av trogna läsare har funnit det intressant att läsa vad som händer på landsbyggden.
Kramar från ett alldeles för händelserikt Regina!
Ps. Far, nu när du fått beskåda vilket vilt som finns här kanske ett besök inte är en sådan dum idé trots allt? Och just det, titeln på detta inlägg skall översättas till något i stil med "rackarns bra lada" och var något av en ordlek. Ds.